Samling kring konst

Under den första hälften av 1900-talet fortsatte den åländska konsten i invanda spår. De internationella konstriktningarna som Die neue Sachlichkeit och surrealismen hade föga inflytande på Åland. Idealet var fortfarande en realistisk naturalism. I denna tradition arbetade Thure Malmberg (1894-1968), Erik Juselius (1891-1948), Algot Nordlund (1904-93), Erik Arthur Henriksson (1891-1948) och Anton Bengtsson (1896-1980).

Efter andra världskriget skedde ett uppsving i det åländska konstlivet då Ålands konstförening grundades 1953. Initiativtagare var Nils Byman (1906-96), som också spelade en viktig roll i grundandet av Ålands konstmuseum 1963.

Konstföreningen anordnade kurser och målar-läger som fick stor betydelse för konstens utveckling på Åland. Fortfarande var naturen det vanligaste motivet, men uttryckssättet influerades starkt av kubism, expressionism och konkretism. Nils Byman, Ture Bengtz (1907-73), Hildur Stenbäck (1912-98) och Bo Högnäs (1919-91) hörde till denna generation konstnärer, var och en med sitt eget uttryck.

En konstnär som tidigt gick sin egen väg är Henrik Nylund (1945-1982). Han ägnade sig åt såväl monumentalmåleri som känsliga skildringar av skärgårdsnaturen i flera olika tekniker. Han var också en visionär när det gällde det åländska kulturlivets utveckling.