Konstens Åland

Den allra äldsta åländska konsten består av arkeologiska fynd i form av leridoler, dekorerade krukor med mera. Den äldsta bevarade bildkonsten utgörs av kalkmålningar i de medeltida stenkyrkorna. Vilka konstnärer som döljer sig bakom dessa verk vet vi inte. En av de få namngivna kyrkomålarna är mäster Mårten Johansson, som omnämns på 1600-talet. Hans målning ”Sankt Göran och draken” finns bevarad i Saltviks kyrka.

På 1800-talet ökade antalet målare i landskapet, även om rätt så få ägnade sig åt ateljémåleri. Många allmogekonstnärer utförde väggmålningar i förmögna hem eller dekorerade möbler och bruksföremål. De flesta känner vi dock inte till namnet.

Den mest kända allmogekonstnären är Carl Kuhlman (1823-85) från Saltvik, Nääs. Han utförde väggmålningar och rullgardiner med storslagna landskaps- och stadsvyer men ägnade sig också åt möbel- och stafflimåleri.

Samtidigt ökade sjöfartens och allmoge-seglationens betydelse. Redare och kaptener beställde porträtt av sina fartyg och i många hem var den första riktiga tavlan ett skeppsporträtt. Utländska oljetryck och litografier började också hitta vägen till Åland.

I mitten av 1800-talet blev konstakademin i Düsseldorf centrum för det europeiska landskaps- och genremåleriet. Från hela Norden vallfärdade konstnärer till staden vid Rhen för att studera tillsammans med likasinnade. Från Finland reste flera hundra konstnärer, bland annat Werner Holmberg, Hjalmar Munsterhjelm, Fanny Churberg och Berndt Lindholm. Två ålänningar som studerade i Düsseldorf var Karl Emanuel Jansson (1846-74) och Anders August Jansson (1859-82).

Konstnärerna gjorde skisser i sina hemtrakter och reste därefter till Düsseldorf för att fullborda målningarna i ateljé. Allt måleri utgick från omsorgs-fulla naturstudier. Noggranna skisser av små detaljer sammanställdes till hela landskap.

Düsseldorfskolan ville avbilda naturen, men inte sådan den verkligen var utan ett romantiskt ideal-landskap. Det idylliska och pittoreska lyftes fram och man avbildade gärna ålderdomliga miljöer och sysslor. I takt med den framväxande nationalismen i samhället ökade de fosterländska inslagen i måleriet.

Karl Emanuel Jansson (1846-74), Åländsk bondbrud (detalj), 1869, opd, Statens konstmuseum, Konstmuseet Ateneum.

Bondsonen Karl Emanuel Jansson föddes 1846 i Finström, Pålsböle. Hans begåvning upptäcktes av prosten Frans Petter von Knorring, som såg till att han som ung fick Finska konstföreningens stipendium för att studera vid Åbo ritskola. Hans lärare där var hovmålaren Robert Wilhelm Ekman. Studierna var framgångsrika och ledde till ytter-ligare stipendier. År 1862 fortsatte han sin utbildning vid Konstakademin i Stockholm och sex år senare åkte han till Düsseldorf. Karl Emanuel Jansson dog 1874, samma år som han hade blivit antagen till den prestigefyllda konstakademin i Sankt Petersburg. Janssons mest kända målning, Åländsk bondbrud, målade han som 23-åring i Düsseldorf. Den fick mycket fin kritik och inköptes av Finska konstföreningen. Jansson målade många porträtt och folklivsbilder, bland annat ”Klöveress”, ”I dörren till sakristian” och ”Slant i håven”. Många av hans målningar finns i Konstmuseet Ateneums samlingar. Karl Emanuel Janssons finstämda interiörbilder visar på stor begåvning. Tyvärr avbröts hans karriär i förtid då han 28 år gammal insjuknade och dog i tuberkulos. Karl Emanuel Jansson (1846-74), Åländsk stuginteriör (detalj), 1871, opd, Stiftelsen Ålands Vänner.
På 1870- och 1880-talen uppstod en helt ny typ av måleri: frilufts- eller plein-air-måleriet. Konstnärerna begav sig ut från ateljéerna för att måla i det fria. Det komponerade ideallandskapet förbyttes i realistiska avbildningar av naturen, där man lade särskild vikt vid att förmedla ljusets skiftningar. Detta underlättades av att helt nya typer av färgpigment och kulörer hade kommit till. Många konstnärer samlades i kolonier för att tillsammans arbeta och inspireras. Den mest kända nordiska kolonin fanns i den danska byn Skagen. En motsvarighet i Finland var Önningebykolonin, som grundades 1886 av Victor Westerholm (1860-1919) från Åbo. År 1884 köpte han ett sommarställe vid Lemströms kanal och lockade sina konstnärsvänner till Åland för att måla. Bland annat J.A.G. Acke, Hanna Rönnberg, Elin Danielson-Gambogi, Edvard Westman och Elias Muukka vistades i Önningeby. Önningebykolonisterna valde naturmotiv och skildrade gärna böndernas arbete och människan i kulturlandskapet. De hade ett visst inflytande på den lokala konsten, men de flesta ålänningar hade föga förståelse för konstnärernas motivval och arbetssätt. Önningebykolonin upphörde i och med första världskriget och Westerholms död. I Önningeby verkar finns 1992 ett museum, som förutom en permanent utställning om Önningeby-kolonin också visar specialutställ-ningar med nutida konsten. Elin Danielson-Gambogi (1861-1919), Skördetid (detalj), opp.

Den åländska konstens van Gogh – så har Joel Pettersson beskrivits. På sin egen tid betraktad som en särling, har han idag rönt stor uppskattning för sin konstnärsgärning.

Förutom ett år av konststudier vid Åbo ritskola levde han så gott som hela sitt liv i byn Norrby i Lemland, där han trots bristande intresse och talang för jordbruk var tvungen att överta hemgården. Både jordbruket och ett försök att driva hönseri misslyckades kapitalt, vilket tog den känslige konstnärssjälen hårt. Liksom van Gogh gick han en förtida död till mötes.

Joel Petterssons måleri har ett helt annat utrryck än Önningebykolonisternas. Hans målningar kan närmast karaktäriseras som expressionistiska, med starka färger och djärva penseldrag. De enkla material han använde – vanlig målfärg på kartong eller spännpapper – har dock gjort att färgstyrkan inte bevarats för eftervärlden.

Joel Pettersson var en mångsysslare, som förutom måleri ägnade sig åt teater och litteratur. Han skrev och regisserade teaterstycken, gjorde scenografi, marionettdockor och teaterkostymer samt skrev noveller och annan prosa. Han uppträdde också med en enmansföreställning under namnet ”Farbror Joel ritar och berättar”.

Joel Pettersson (1892-1937), Pellas i Överö (detalj), opd, Stiftelsen Ålands Vänner.

Under den första hälften av 1900-talet fortsatte den åländska konsten i invanda spår. De internationella konstriktningarna som Die neue Sachlichkeit och surrealismen hade föga inflytande på Åland. Idealet var fortfarande en realistisk naturalism. I denna tradition arbetade Thure Malmberg (1894-1968), Erik Juselius (1891-1948), Algot Nordlund (1904-93), Erik Arthur Henriksson (1891-1948) och Anton Bengtsson (1896-1980).

Efter andra världskriget skedde ett uppsving i det åländska konstlivet då Ålands konstförening grundades 1953. Initiativtagare var Nils Byman (1906-96), som också spelade en viktig roll i grundandet av Ålands konstmuseum 1963.

Konstföreningen anordnade kurser och målar-läger som fick stor betydelse för konstens utveckling på Åland. Fortfarande var naturen det vanligaste motivet, men uttryckssättet influerades starkt av kubism, expressionism och konkretism. Nils Byman, Ture Bengtz (1907-73), Hildur Stenbäck (1912-98) och Bo Högnäs (1919-91) hörde till denna generation konstnärer, var och en med sitt eget uttryck.

En konstnär som tidigt gick sin egen väg är Henrik Nylund (1945-1982). Han ägnade sig åt såväl monumentalmåleri som känsliga skildringar av skärgårdsnaturen i flera olika tekniker. Han var också en visionär när det gällde det åländska kulturlivets utveckling.

Naturen har alltid varit den främsta inspirationskällan och är fortfarande starkt närvarande i den åländska konsten. De konstnärer som är verksamma på Åland idag representerar många olika uttryckssätt, så som Guy Frisks (f. 1943) tidlösa, stämningsfulla landskap; Tage Wiléns (f. 1941) färgstarka folklivs-skildringar och Kjell Ekströms (f. 1961) akvareller som ofta avbildar genomskinligheten och ljuset i havet. I konstmuseets samlingar ingår även verk av bl.a. konstnärerna Kenneth Bamberg, Amanda Chanfreau, Keathy Ericsson-Jourdan, Barbro Eriksson, Britta Gustafsson, Rita Jokiranta, Markus Kåhre, Henrika Lax, Stefan Lindfors, Caroline Pipping, Juha Pykäläinen, Johan Scott, Nanna Sjöström, Pauliina Turakka Purhonen, Jonas Wilén, Peter Winquist och Minna Öberg.
X